Människan FÖRLORAR I VIKT. Det är ett tema värt att återkomma till. Dock är det även värt att fundera över det vanvettiga tempot i Luckys monolog. I mitt minne dyker en passus från en bok av Ingjald Nissen, Psykopaternas diktatur från 1945, upp. Psykopaternas diktatur är naziväldet och som en starkt bidragande orsak till att nazisterna kom till makten ser författaren ett ytterst envetet arbete från dessa psykopaters sida på att hos vanliga människor injaga oro och ångest.
Detta genom att få dem att tappa fotfästet medelst ett bombardemang av intryck och kraftfullt utbasunerade propåer och budskap; ständigt utsätta dem för ett onormalt uppdrivet tempo; att hålla dem i ett tillstånd av otrygghet, osäkerhet och övervakning; aldrig låta dem slappna av; aldrig ge dem tid för eftertanke, lugn och ro.
En utmattning av psyket, tills detta psyke blir till en sladdrig trasa.
En liknande tanke återfinns i nedanstående citat, hämtat från Walter Benjamins trebandsverk Paris, 1800-talets huvudstad:
”En skarpsynt iakttagare sade en dag att det fascistiska Italien styrdes som en stor tidning och för övrigt även av en stor journalist: en idé om dagen, tävlingar, sensationer, en skicklig och enträgen orientering av läsaren mot vissa omåttligt överdrivna aspekter av det sociala livet, en systematisk deformering av läsarens omdöme för vissa praktiska ändamål. För att säga som det är: De fascistiska regimerna är publicistiska regimer.” Jean de Lignières (1936).
