Allt emellanåt förefaller mig den förefintliga verkligheten svårbegriplig. Detta håller i sig ungefär så lång tid det tar för mig att begripa att det är kommentarerna rörande denna verklighet som är mig svårbegripliga. Det förefaller mig som om de, kommentatorerna, i allt högre grad slår knut på sig själva. Deras uppgift är, förmodar jag, att medverka till att göra verkligheten begriplig och det som pågår möjligt att diskutera på ett givande sätt. Förmodar att detta ingår i deras utbildning och att det är därför de får betalt (antagligen ganska mycket, mycket mer än en sjuksköterska men, naturligtvis, inte så bra som en medelmåttig fotbollsspelare). Jag har visst en hel del naivitet kvar.
Hursomhelst. I dagens Svenska dagbladet läser jag en ledare av Per Gudmundson som handlar om det ökade våldet i samhället. Han funderar över orsaker och verkan och bibringar läsaren följande tanke:
”Men är det inte så att samhället har blivit så mycket öppnare och friare att all verksamhet egentligen har blivit enklare och billigare? Att det, precis som det lättare för dig att se den film du vill se på lördagskvällen, har blivit smidigare för galningen att stympa sin nästa? Ett slags tillväxt?”
Frågetecknen är här ett retoriskt knep, en form av feghet, och bör tas bort. Jag finner satsen anmärkningsvärd och den mildras inte av skribentens framhållna fikonlöv:
”Men i en värld där vi kan ha tillväxt i industrin och samtidigt se minskningar av de skadliga utsläppen borde det vara möjligt att ha tillväxt i individuell frihet utan att få ökad kriminalitet.” Borde.
Vad menar karl’n egentligen? Att vi bör acceptera våld och kriminalitet i någon abstraktions (”marknaden” kanske) namn? Eller: Att det, våld och kriminalitet, faktiskt är en del av det rådande systemet? Alltså: Socialism eller barbari …
Ps. Gudmundsons kommentar tycks inspirerad av bröderna Coens film No country for old men. Denna film bygger på en bok av Cormac McCarthy. Har inte läst denna bok. Men Blood Meridian har jag läst. En av de våldsammaste och blodigaste böcker jag någonsin läst. Den utspelar sig under första delen av 1800-talet. Ds.
