Favoritbibliotek: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (2)
”Kamrater! Vi sakna tillgång på litteratur, vi sakna skolor, och om vi ägde dessa skulle vi sakna tid till läsningen och om vi äfven ägde allt detta skulle vi likväl nödgas taga lärarens omdömen färdiga till föga gagn för oss. Därför skall våra fackföreningar vara de skolor där man hufvudsakligast får erforderliga kunskaper genom det fria tankeutbytet. I dessa skolor samlas vi så snart en ledig stund gifves och sysselsätta oss där med allt, som kan bli föremål för menskliga tankar.”
Så skriver Frans Otto Björkman (1854-1913), Svenska järn- och metallarbetareförbundets förste heltidsanställde förtroendeman, i en skrift med titeln Något om fackföreningarnes ”skynda långsamt” år 1891. Jag tycker verkligen om det citatet. Det finns här en tanke och en tradition som ingår som ett fundament i arbetarrörelsens historia: Om vi inte lär oss själva kommer vi att förbli okunniga, om vi förblir okunniga kommer andra att styra oss.
Tanken kan tydligt avläsas i de diskussionsklubbar och bibliotek som under knappa förhållanden och mycken möda skapades av 1880- och 1890-talets fackföreningsrörelse. När flertalet av Stockholms fackföreningsbibliotek 1892 slås samman till ett, Stockholms arbetarebibliotek, finns tanken i högsta grad kvar.
Återkommande är nu även ett starkt behov av att påtala att detta arbetarbibliotek är skapat av och för arbetarklassen. Eller som det stod skrivet över ingången till arbetarbiblioteket under dess tid i Folkets hus: För arbetarne – genom arbetarne. Stockholms arbetarbibliotek var ett folkbibliotek, vid en tid Sveriges största. Alltså ett bibliotek öppet för alla och envar.
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek uppstod där, inrymt i Stockholms arbetarbiblioteks lokaler i Folkets hus, redan från början genomträngd av denna tanke om ett självständigt och fritt kunskapsinhämtande och -utbyte, dessutom som ett resultat av den. För även denna historia, historien om arbetarklassen och om arbetarrörelsen, om socialismen och dess spridning och utveckling, var viktig för att förstå och för att kunna agera. Och även här gällde devisen Om vi inte gör det själva, om vi inte själva bevarar vår historia, kommer den att försvinna eller förvanskas.
