Jag läser John Cowper Powys A Glastonbury romance medan King Crimsoms A Lark’s tongue in aspic rullar i bakgrunden. Boken läste jag för första gången för många år sedan och jag föll som en sten. Vid den tiden läste jag emellanåt Jakobs stege, en tidskrift som gavs ut av René Coeckelberghs förlag. I nummer 1980:3 fanns en artikel om John Cowper Powys av Ingemar Algulin. Därefter började jag läsa A Glastonbury romance, en tegelsten på 1120 sidor. Anledningen till att jag nu återigen plockat ut den ur bokhyllan (inte första gången sedan första gången) var att jag i förra veckan upptäckte att Powys bok Porius kommit ut i en, enligt förlaget, slutgiltig version. Därefter sökte jag på nätet och fann att det för endast ett par år sedan skrivits en svensk doktorsavhandling om just A Glastonbury romance och Porius. Av Eivor Lundstedt, Lunds universitet, 2004. Den beställde jag prompt, vi får se vart det leder oss.
Just nu bara detta: Då, när jag läste denna bok för första gången, antecknade jag vissa sidnummer på försättsbladet. Jag letar fram en av dessa sidor och läser detta:
”Every human creature is a terror to every other human creature. Human minds are like unknown planets, encountering and colliding. Every one of them contains jagged precipices, splintered rockpeaks, ghastly crevasses, smouldering volcanoes, scorched and scorching deserts, blistering sands, evil dungeons from behind whose barred windows mad and terrible faces peer out. Every pair of human eyes is a custom-house gate into a completely foreign port; a port whose palaces and slums, whose insane asylums and hospitals, whose market-places and sacred shrines, represent the terrifying and the menacing as well as the promising and the pleasure-giving!” (395f.)
