Vem behöver skräckfilmer när verkligheten finns? Så tänker jag numera allt oftare. Inte minst nu när jag sitter med Mattias Gardells Tortyrens återkomst i knäet. Jag förmår endast läsa en kort bit i taget, framförallt när jag kommer till kapitlet Amerikansk tortyrhistoria. Detta inte på grund av att det som står skrivet är chockartat nytt för mig utan mer för att det väcker en vulkan av känslor till liv inom mig, en blandning av explosiv skräck och explosiv ilska. Exakt samma reaktion som när jag ser eller läser något om Auschwitz, Belgiska Kongo, slavhandeln.
Det finns säkerligen skäl att återkomma till denna bok, som jag förvisso ännu inte läst ut. Fastnar just nu inför Gardells redogörelse för hur lätt högutbildade och säkerligen kreativa och driftiga människor blir till verktyg. Som exempelvis högutbildade psykologer och beteendevetare som beredvilligt ställer sina kunskaper till förfogande vid skapandet av nya former för tortyr. Och likaledes högutbildade jurister som beredvilligt hjälper de som makten haver att tänja på lagar och förordningar, i detta fall vad gäller mänskliga rättigheter. Och någonstans har jag för mig att Noam Chomsky någon gång påpekade att de som studerat mest och längst löper risken att bli stöpta i en för makten behaglig form. För att de blivit satta under påverkan under lång tid och för att de närmar sig de som makten haver för vart steg de tar. Varvid Foucaults begrepp governmentality dyker upp i min skalle … men kanske mer om detta någon annan gång. Tills dess rekommenderas en läsning av Mattias Gardells Tortyrens återkomst.
Och till dess ett utdrag från boken: ”Likt Dershowitz [jurist] hävdar [statsåklagaren] McCarthy det i rättssammanhang något ovanliga argumentet att det vore lönlöst att söka beivra tortyr eftersom det ändå kommer att förekomma: ”Genom att försöka införa ett absolut förbud mot något vi vet förekommer uppmuntrar vi en allmän missaktning för lagen och frånsäger oss vår plikt att införa passande och meningsfulla regleringar.” Huruvida detta också gäller mord, våldtäkt eller bedrägerier framgår inte. Inte heller förklaras vad som skulle vara poängen med att endast förbjuda sådant som ändå inte förekommer.” (s. 108f)
