Det var ett tag sedan. Under en längre tid har jag inte alls känt något behov av att skriva på denna min blogg. Fast nu, kanske bara just idag, känner jag den där märkliga klådan på nytt, klådan som driver på just detta sätt att uttrycka sig på. I grund och botten oplanerat, framförallt sökande, trevande. Hitta en tråd och börja nysta. ”Följ tråden tåligt och du ska ingenting förstå … ”. Skriver Bunting (citerad i Nina Burtons ”Resa syster, poesin”, en alldeles förträfflig bok). Vilket, slår det mig just nu, inte är värst uppmuntrande.
Kanske ändå inte att följa en tråd, kanske hellre försöka skapa, åtminstone dra fram, en egen. En liten stump i alla fall.
Jag skriver detta och tänker genast att detta inte alls är att börja från början, snarare återupptar jag en och samma trådstump, just den trådstump jag släppte för ett tag sedan.
Att vara apart, känslan av att vara det och att verkligen vara det, det är fortfarande utgångspunkten. Jag påminner mig att den gamla sovjetstaten dömde oliktänkande till psykvård – den som kritiserar staten måste vara knäpp i bollen!
Att känna sig apart idag är inte värst svårt, det räcker att slå upp tidningen på morgonen: Kungahuset, kyrkan, finansbubblor, börsnedgångar – och att lyssna på de som satts till att förklara – där börjar det svindla och snurra och man känner sig verkligen apart …
Jag tror att jag kommer att skriva något om Kafka i morgon.
april 7, 2009
