Börja om …

Det var ett tag sedan. Under en längre tid har jag inte alls känt något behov av att skriva på denna min blogg. Fast nu, kanske bara just idag, känner jag den där märkliga klådan på nytt, klådan som driver på just detta sätt att uttrycka sig på. I grund och botten oplanerat, framförallt sökande, trevande. Hitta en tråd och börja nysta. ”Följ tråden tåligt och du ska ingenting förstå … ”. Skriver Bunting (citerad i Nina Burtons ”Resa syster, poesin”, en alldeles förträfflig bok). Vilket, slår det mig just nu, inte är värst uppmuntrande.
Kanske ändå inte att följa en tråd, kanske hellre försöka skapa, åtminstone dra fram, en egen. En liten stump i alla fall.
Jag skriver detta och tänker genast att detta inte alls är att börja från början, snarare återupptar jag en och samma trådstump, just den trådstump jag släppte för ett tag sedan.
Att vara apart, känslan av att vara det och att verkligen vara det, det är fortfarande utgångspunkten. Jag påminner mig att den gamla sovjetstaten dömde oliktänkande till psykvård – den som kritiserar staten måste vara knäpp i bollen!
Att känna sig apart idag är inte värst svårt, det räcker att slå upp tidningen på morgonen: Kungahuset, kyrkan, finansbubblor, börsnedgångar – och att lyssna på de som satts till att förklara – där börjar det svindla och snurra och man känner sig verkligen apart …
Jag tror att jag kommer att skriva något om Kafka i morgon.

 

King Mob

Det är intressant att notera att T. J. Clark en gång i tiden var medlem av Situationistiska internationalen och att han då utgjorde denna vänsterformerings ”engelska sektion” tillsammans med Donald Nicholson-Smith, som översatt en hel del av Guy Debords skrifter till engelska, och Christopher Gray, bl a ansvarig för boken Leaving the 20th century, the incomplete work of the Situationist International.

Varvid jag inte kan låta bli att klippa in ett utdrag ur den engelska nättidskriften Barbelith Webzine:

“The British Section And King Mob
The British section of the SI were excluded in 1967 after refusing to break off contact with the New York based ‘Black Mask/Up Against The Wall, Motherfuckers!’ group, a ‘street gang with an analysis.’ The British section consisted of Tim Clark, Chris Gray, Donald Nicholson-Smith and Charlie Radcliffe and they went on to form the King Mob group. The name came from the Gordon gin (sic) rioters, who daubed ‘His Majesty King Mob’ on the walls of Newgate prison in London in the 18th century. The plans of King Mob included blowing up a waterfall in England’s Lake District, blowing up the poet Wordsworth’s house with ‘Coleridge Lives’ graffiti and hanging peacocks in London’s Holland Park, though they were never carried out. The plan that did get put into action was based on Black Mask’s ‘mill-in at Macy’s.’ King Mob turned up at the Selfrige’s store in London with one of them dressed as Santa Claus and proceeded to give away all the store’s toys to children. The police were called and the children made to give the toys back. King Mob also produced the ‘King Mob Echo’ which celebrated killers like Jack The Ripper, Mary Bell and John Christie. Their graffiti got everywhere, including the memorable ‘Same thing day after day – tube – work – diner – work – tube – armchair – TV – sleep – tube – work – how much more can you take? – One in ten go mad – one in five cracks up’ and ‘I don’t believe in nothing – I feel like they ought to burn down the world – just let it burn down baby’.”

 

Att läsa …

I slutet av 1400-talet är Machiavelli en av de högsta ämbetsmännen i stadsstaten Florens. När en ny maktkonstellation tar makten i Florens, mister han sin position, anklagas för bedrägeri, fängslas och utsätts för tortyr. Bl a blir han utsatt för sk ”strappado” – med armarna bundna bakom ryggen hissas han upp mot taket och släpps rakt ned så att axlarna och armar går ur led.
Efter detta förvisas Machiavelli från Florens och tar sin tillflykt till sin fädernegård. Där börjar han läsa ännu mer än tidigare.
Vissa författare pratar och diskuterar han med, han umgås med dem, ställer frågor till dem och får ofta svar från dem. Så skriver han själv. I engelsk översättning: ”I enter the ancient courts of the men of antiquity where affectionately received by them I pasture on that food that alone is mine and for which I was born, where I am not too timid to speak with them and ask them about the reasons for their actions; and they in their courtesy answer me; and for hours of time I feel no weariness. I forget every trouble, I do not fear poverty, death does not dismay me; I transfer all of myself into them …”

 

Too much …

Emellanåt blir det för mycket. För mycket text, för mycket prat, alldeles för många bilder. Allt i flimmer-form, in – ut – förbi; det bara rullar på, susar förbi, ramlar ned; utan att någonsin falla på plats. I de lägena blir väldigt lite tänkt, än mindre skrivet. Åtminstone för mig. Nu bläddrar jag i Vårens böcker, Svensk bokhandels katalog. Och får, faktiskt, en illamåendekänsla i maggropen. Som att tvingas stoppa i sig alldeles för mycket alldeles för fort. Och svälja otuggat. Kanske borde jag läsa en av alla dessa må-bra-böcker (10 steg till ett bättre liv på kortast möjliga tid eller något liknande). Och finner att blotta tanken vållar mig ångest. Fast. En ny bok av Cormac McCarthy, han som skrev Blood Meridian – jo … En del annat också. Kanske Testamente av Rainer Maria Rilke (Ersatz förlag). Ett utdrag i katalogen tilltalar mig, kanske just för att jag känner mig som jag gör:

”Ingen ska någonsin få veta mer om detta än vad jag i stilla räkenskap nu anförtror dessa blad. Men innan jag eldar upp den lilla skrivboken i blått läder som jag hade med mig på resan, vill jag avlägga rapport om dess tillstånd. Knappt tre sidor i den är använda; men det som tätt fyller sidorna, jämte två adresser, gör de många tomma bladen så kusliga att jag kastar även dem i elden, som vore de besmittade. Innan jag förintar dem, och utan att ändra på det minsta, skriver jag nu ner vart och ett av dessa meningslösa ord som mitt då ännu dugliga intellekt upplöstes i när en främmande tyngd slog ned över det som en frätande syra.”