I år har jag läst två underbara (det där ordet känns ovant och klumpigt pretentiöst, men jag kommer inte på något bättre) böcker: Saturnus ringar av W. G. Sebald (som jag läste på engelska i fjol) och Allt är vind av J. M. G. Le Clézio. Detta händer absolut inte varje år, att jag läser en underbar bok. Två dessutom! Faktiskt har det hänt alltmer sällan sedan den dag jag fyllde fjorton eller femton. Ibland, oftast, kan det vara svårt att säga vad det är som gör dem underbara. Vi kanske, kanske inte, återkommer till detta. Risken finns. Till dess bara ett citat ur Le Clézios bok:
”Han kände också en gammal kvinna som hela sitt liv varit kokerska på hotell Coburg Court i Kensington och som hade fått sparken när hon började förväxla socker och salt och gurkor och zucchini. Hon gick omkring med ett rep i korridoren. Jean frågade vad hon skulle ha det till. ‘Jag behöver det när jag lagar mat’, svarade hon och såg på honom med gåtfull min. ‘När jag är full sätter jag fast repet i taket för att inte ramla över grytan.’ Det var logiskt.”
